Möllebranden i Sörby

                 Möllebranden i Sörby

Söndagen den 4 oktober 1908 var det en kraftig nordvästlig storm.

På kvällen kom vingarna på holländaremöllan i Sörby i häftig rörelse och möllan antändes av den starka friktionen.

Möllan låg precis väster om Sörby Västra Byaväg, mellan Möllegården och huset som kallades Sörbygårdens nya stathus.

Gnistor från branden flög iväg drygt 100 m och antände två hus på

Sörby Gamla Byaväg, nr 25 och 27 och gården Almhill, som låg uppe på backen öster om vägen.

Båda husen och gården brann ner till grunden.

Alla gårdens djur lyckades man dock rädda.

Gården byggdes inte upp igen, på boningshusets grund byggdes Flyganätts stathus som revs på 1960-talet.

Marken övertogs av Flyganätt.

Ägaren till Almhill var Mårten Hansson som även var vice kommunalordförande i Anderslöv.

Möllegården som låg närmast kvarnen klarade sig mirakulöst från branden.

På grund av att den kraftiga stormen fanns det stor risk att branden skulle sprida sig till hela byn, men tack vare ihärdigt släcknings-arbete klarade sig övriga byn.

Elden skall ha synts vida omkring på Söderslätt.

Gården kallas felaktigt Alfhill i TA, skall vara Almhill och ägaren till ena huset var skräddaren Rasmus Jönsson, inte Rasmus Larsson.

Det var tydligen vanligt med kvarnbränder:

På samma plats brann på 1850-talet dåvarande mölla och den närliggande gården. En ny mölla uppfördes som brann ner sommaren 1869, samma dag som Anderslövs kyrkas torn eldhärjades efter ett blixtnedslag (se Anderslövsposten nr 2 2017).

Efter branden 1908 byggdes ingen ny mölla. den siste mjölnaren hette Ola Persson.

Trelleborgs Allehanda utkom på den tiden 3 dagar i veckan, därför fanns artikeln där först den 6:e oktober.

Artiklarna finns på microfilm på Universitetsbiblioteket i Lund.

Hus 3 och 4 och gården Almhill, nr 5 och 7 brann ner till grunden.

Möllegården, nr 22, klarade sig mirakulöst.

Husen 6, 21 och 23 fanns inte då.

Artikel i Trelleborgs Allehanda den 6 okt. 1908:

Eldsvådor. En större eldsvåda ägde enligt hvad som meddelas Trelleborgs Allehanda, i söndags afton vid 9-tiden rum i Sörby, då Sörby kvarn, lantbr. Mårten Hanssons kringbyggda gård samt tvänne i närheten af den senare liggande hus nedbrunno. Elden började i kvarnen. Denna äges af Ola Persson. I följd af den duktiga blåsten hade då kvarnen själf satt sig i rörelse och antagligt är att någon axelledning gått varm. Elden spred sig från kvarnen till ofvannämnda gård, där man lyckades rädda kreaturen. Eldsvådan var synlig på mycket långt avstånd.

Artikel i Trelleborgs Allehanda den 8 okt. 1908:

Väderkvarnen sätter en by i lågor.

Om eldsvådan i Sörby skrifves ytterliggare:

Vid 9-tiden i söndags kväll började den västliga vinden på många ställen arta sig till storm, som stötte fram orkanlika utbrott, hvilka kändes hårdt på alla väderkvarnar. Sörby kvarn, som äges af Ola Persson, tog fart och gick varm med påföljd att den antändes och stod inom några minuter i lågor, som spredo sitt flammande sken vida omkring på Söderslätt; det dröjde icke länge förrän kvarnen rasade och brann ner i grund.

Under tiden hade elden spridit sig och antändt två hus, tillhöriga Rasmus Larsson och Jöns Mårtensson, samt till den stora gården Alfhill som äges af hr Mårten Hansson. Det såg med den starka blåsten hotande ut för hela byn, men lyckligtvis kunde man med anländande sprutor och enärgiskt, klokt ledt släckningsarbete begränsa elden till nu nämnda ställen, som alla i grund nedbrunno. Lyckligtvis räddades alla kreatur, men hela den inbärgade grödan och fodertillgången å Alfhill, som har cirka 70 tunnl. af bördigaste beskaffenhet, blef lågornas rof. Det var hela natten ett mödosamt släckningsarbete, som fortsattes måndags, då elden på många ställen flammade upp bland ruinerna.

Det är länge sedan att slätten hemsökts af en så stor eldsvåda. Alla hade försäkradt i Skytts m. fl. härads brandstodsförening.

Information hämtad från ”Möllorna i Trelleborg och Skytts härad”

av Otto Andersson och Trelleborgs Allehanda.

                                                                 Text: Stig Persson